Anders J:s blogg

Våra kommunpolitikers initiativ att genom ett årligt nyhetsbrev informera medborgarna vad som kommer att hända under det kommande året är efterlängtat. Vi har blivit lovade en redovisning av var och hur våra skattekronor används. Det nu aviserade nyhetsbrevet visar på en ändrad attityd hos våra politiker, man har förstått hur viktigt det är att etablera en sorts dialog med väljarna.

Nyhetsbrevet tar alltså upp vad som är beslutat och vad som kommer att genomföras. Intressant läsning, men vad har jag som väljare för praktisk nytta av att få reda på redan tagna beslut, kan jag med den nya informationen påverka mina politiker att ändra sig om jag tycker att fel beslut är tagna? Och finns det inte en risk att nyhetsbrevet kommer att framstå som ”titta vad duktiga vi är” och dölja de ideologiska skillnaderna mellan de politiska partierna i vår kommun? För bakom besluten står man väl inte alltid så enade, majoritet och opposition.

Den form av information vi blivit lovade räcker inte för att skapa en meningsfull dialog mellan väljarna och dess företrädare. Önskvärt vore om våra politiker tog tillfället i akt och utökade informationen till att gälla även det som diskuteras men ännu inte beslutats om?

Politiker talar ofta och lite nedlåtande om det så kallade grävskopesyndromet där allmänheten har en irriterande tendens att reagera först när grävskopan sätts i backen och alla beslut är tagna.

Ett fenomen som ibland sätter käppar i hjulet för våra politiker.

Med utförligare information och med information i god tid från alla våra partier i kommunen skulle man få en dialog värd namnet och väljarna ges möjlighet att påverka sina företrädare i kommunpolitiken innan besluten är tagna.

Fisketurism en outnyttjad resurs i kommunen

Att turismen är en av Sveriges största näringar har väl knappast undgått någon. Det har man äntligen insett i Ånge också. Vi har börjat upptäcka vilka resurser vi sitter på och vi är beredda att utnyttja dessa. Ett exempel på detta är den nybildade organisationen Destination Ljungandalen.
Nu jobbas det febrilt med att paketera, marknadsföra och sälja vårt område till turister från när och fjärran.
Vi kan erbjuda våra besökare god mat, ett bekvämt boende, sköna upplevelser, äventyr och en vacker natur. Det har redan givit resultat, trots den dåliga sommaren har besöksfrekvensen ökat med en procent sedan föregående år. Siffran för hela länet är minus sju procent.
En resurs som hittills är så gott som outnyttjad är vår fisk i Ljungan och dess biflöden. Och det måste har vi tänkt göra något åt.

Destination Ljungandalen har tagit sig an problemet och planerar nu att satsa fullt ut på att starta ett projekt som syftar till att förbättra fisket i Ljungans vattenområde.
Genom att underlätta vandringar av fisk mellan sjöar, biflöden och huvudälven kan man stärka den lokala fiskpopulationen så att den tål en kontrollerad fisketurism.
Om man får gensvar för sina idéer från politiker, myndigheter
och kraftbolag så får vi inte bara mer och större fisk i Ljungan, det kommer att skapas många nya arbetstillfällen i och med den restaurering som behövs för att återställa de skador som flottning
och kraftbolag åsamkat.

Normal 0 0 1 575 3280 27 6 4028 11.768 0 21 0 0

Landstinget Västernorrland brottas med stora ekonomiska problem. Lågkonjunktur och förväxta organisationer går inte riktigt ihop. Man har nu insett att en översyn och effektivisering av den befintliga regionala organisationen är ett måste. Stora besparingskniven är dragen och det skärs både här och där i landstingets olika verksamhetsområden. Smärtsamma beslut och smärtsamma konsekvenser för de berörda.

Ett område som nu får smaka på den hårda ekonomiska verkligheten är folkbildningen. Landstinget äger och är huvudman för tre folkhögskolor, Hola, Hampnäs- och Ålsta folkhögskola. Man har insett att det även här går att spara pengar. Man vet bara inte riktigt hur man skall bära sig åt. Många förslag har sipprat ut från Regionala Utvecklingsnämnden, den nämnd som ansvarar för den landstingsdrivna folkbildningen i länet.

Ett av förslagen går ut på att satsa på dagfolkhögskolor i Sundsvall, Örnsköldsvik och Kramfors och lägga ned de betydligt dyrare internatskolorna.

Ett förslag som även de partier som ser folkbildningen som ett självklart inslag i landstingets verksamhet kan tänkas gå med på, med motiveringen att man ändå värnar folkbildningen.

Ett förslag som om det går igenom skulle få vittgående konsekvenser för de orter som idag driver internat.

Om vi tittar på vår egen internatskola, Ålsta folkhögskola, skulle det bland annat innebära betydande ekonomiska följder för oss som bor och verkar här.

Ålsta folkhögskola i Fränsta är en internatskola med riksintag, det vill säga att skolan tar emot elever från hela landet. Varje år kommer mellan 70 och 90 elever till Ålsta för att studera. Dessa elever bor och äter på skolan och spenderar sina studielån i närområdet. Studielånet är på cirka 7000 kr. Av detta betalar eleven cirka 3 500 kronor i hyra och mat, resten av pengarna spenderas på orten. I rena pengar blir det, om man räknar med 80 elever/år i genomsnitt, cirka tre miljoner varje år som näringslivet i Ånge kommun får ta del av.

Ålsta är även en betydande aktör vad gäller arbetstillfällen i kommunen, idag har skolan ett tjugotal fast anställda, allt från kökspersonal till lärare. Till detta tillkommer tillfälligt inhyrda tjänster inom transport, underhåll, el och VVS.

Nu är det inte bara ekonomin som blir lidande vid en eventuell nedläggning utan andra värden går också förlorade.

Ålsta har sedan starten 1873 bedrivit undervisning i kärnämnena där elever som av någon anledning inte har fullständig grundutbildning erbjudits tillfälle att inom folkbildningens mer öppna pedagogiska ram tillgodogöra sig vad man missat tidigare. För de som saknar grundskole- eller gymnasiekompetens har Ålsta varit ett gott alternativ. Resultaten har varit slående.

Ålsta bedriver också mer specialinriktade utbildningar inom design, journalistik, foto, jakt, dans, artist och turism. Inriktningar som interagerar med befolkningen och näringslivet. Konferenser och offentliga debatter i skolans regi ger livgivande energi åt opinionsbildningen i kommunen. Skolan har under åren främjat kreativt tänkande genom att arrangera föreläsningar i vitt skilda ämnen.

Ålsta ger varje år plats åt elever från andra länder, här sker ett fruktbart utbyte av erfarenheter och värderingar mellan svenska och utländska elever. Internatboendet gör detta möjligt då skolans elever umgås både i skolarbetet och på fritiden.

Att som eleverna på Ålsta under studietiden få leva i en folkhögskolemiljö är en av folkbildningens pedagogiska medel som inte kan överskattas och bortrationaliseras.

Sammantaget framstår Ålsta folkhögskola´s i Fränsta verksamhet som ytterst värdefull för oss som bor här och för regionen i stort. Skolans mål är och har varit att fungera som ett kunskaps- och kulturcentrum i ett samhälle under snabb förändring.

En bra verksamhet skall uppmuntras och utvecklas, inte begränsas och hållas tillbaka. Låt oss hoppas att det tas kloka beslut i Regionala Utvecklingsnämnden.

1998 byggdes ett nytt solvärmeverk i Fränsta. Anläggningen bekostad av Vattenfall skulle generera miljövänlig värme. Genom att ersätta de tre befintliga oljepannorna och en elpanna med en värmecentral baserad på biobränsle i kombination med solvärme skulle man kunna erbjuda ett miljövänligt och billigare alternativ till den befintliga anläggningen, baserad på olja och el. 1900 m² solfångare installerades på Fränstaskolans, badhusets och daghemmets tak. Genom solkraft skulle beroendet av olja minska betydligt.

Fränstaborna erbjöds att ansluta sig till det nyinstallerade miljövänliga fjärrvärmenätet. Ett tilltalande miljökoncept som lockade ett antal villaägare i Fränsta att ingå avtal med kommunen.

Efter några år i drift visade det sig att anslutningarna mellan solfångarna var felkonstruerade. Dessa tålde inte de stora temperaturväxlingarna i vattnet som passerade solfångarna med läckage som följd.

Efter att kommunen köpt loss anläggningen år 2006 av Vattenfall har solfångarna varit avstängda. Värmeverket drivs idag uteslutande med pellets med toppning av olja under den kallaste perioden på vintern, i vintras använde man ca 3m³ olja.

Reparation av solfångarna genom att byta till anslutningar som håller för påfrestningarna skulle kosta ungefär 500 000 kr . Något som kommunen i nuläget inte är beredd att bekosta därför att anläggningen är konstruerad så att med solfångarna i drift är man tvungen att använda olja istället för pellets när solen inte skiner på sommaren Man räknar med en förbrukning av ca 30 m³ olja sommartid med solfångarna i drift, vilket knappast är försvarbart varken miljö- eller prismässigt.

Värmeverket har alltså ett systemfel inbyggt. När anläggningen uppfördes av Vattenfall 1998 var oljan betydligt billigare och miljötänkandet inte så välutvecklat.

Att åtgärda systemfelet och byta anslutningar till solfångarna skulle kosta kommunen ca 1,5 miljon kronor. En summa som i jämförelse med satsningen på värmeledningen Alby-Ånge är försumbar. Kommunens argument för att lägga ned 50 miljoner på en spillvattenkulvert från fabriken i Alby är att miljön är så viktig att miljonsatsningen är försvarbar.

Här i Fränsta finns 1900 m³ solfångare som kan tas i bruk om kommunen är konsekvent i sitt miljötänkande och satsar den miljon som behövs för att utnyttja solvärmeverket som det var tänkt från början.

Vi får de politiker vi förtjänar. Men jag undrar om vi verkligen har gjort oss förtjänta av humanistiska nämndens ordförande, Erik Lövgren?

I en insändare i Dagbladet den 19 augusti 2009, förnekar han fortfarande att upphandlingar inte skötts korrekt av kommunen trots alla bevis på motsatsen. Han har även mage att komma med ogrundade påståenden om ett ett konkurrerande utbildningsföretags betalningsanmärkningar och försenade årsredovisningar.
Att en politiker med vett och vilja genom rent förtal försöker skada ett företag i kommunen är lite väl magstarkt.

Hur lågt får man sjunka som ansvarig politiker, kan man undra.

Det har tydligen skett en nytändning i kommunen vad gäller företagande, den våta filt som legat över kommunen efter de stora nedläggningarna på 70- och 80-talet är borta. Nu gäller bara att se till att de företag som finns och är på väg att etableras har ett bra klimat att växa i. För det har vi väl, ett bra företagsklimat?

Att Ånge kommuns finanser inte är de bästa är ett känt faktum, mycket beroende på en vikande befolkningskurva. Folk flyttar helt enkelt härifrån och slår ner sina bopålar någon annanstans. Skatteunderlaget minskar och de ekonomiska resurserna sinar. För att göra något åt detta har kommunen satsat ett antal miljoner på projektet Framtid Ånge för att marknadsföra kommunen och visa att här är gott att leva och bo. Hur den satsningen har utfallit finns det delade meningar om då kommunen samtidigt beslutar om att att lägga ned skolor uti byarna, ålägga kraftiga besparingskrav på en av de bästa musikskolorna i landet, centralisera äldreboendet och minska lärartätheten på de skolor som finns kvar. Beslut som knappast verkar för ökad inflyttning. Beslut som vissa skulle likna vid att skjuta sig själv i foten.

Det har startats ovanligt många företag här på senare tid. Kommunens FöretagarCentrum har gjort ett bra arbete. Man har insett att många småföretag i en kommun säkerställer jobben och ekonomin. Satsningen på företagsetableringar är föredömlig och är naturligtvis den rätta medicinen för att få kommunen på fötter igen. Nya jobb, ökade skatteintäkter och ökat välstånd. Det har tydligen skett en nytändning i kommunen vad gäller företagande, den våta filt som legat över kommunen efter de stora nedläggningarna på 70- och 80-talet är borta. Nu gäller bara att se till att de företag som finns och är på väg att etableras har ett bra klimat att växa i. För det har vi väl, ett bra företagsklimat?
Efter att organisationen Företagarna Västra Medelpad i en presskonferens avslöjat hur kommunen sköter sina kontakter med företagarna är jag inte så säker på att så är fallet. Det verkar som om kommunen skjutit sig själv i foten en gång till.

I fem slumpmässigt utvalda exempel visar Företagarna på minst sagt märkliga fall där kommunen upphandlat varor och tjänster,(se artikel sidan 3).
Otillåtet stöd till enskild har alla fem exemplen gemensamt. Det vill säga att upphandlaren särskilt gynnat en enskild, företagare eller organisation på ett otillbörligt sätt.
Det grövsta exemplet av de som presenterades, gäller ett hyresavtal som skulle få vem som helst att baxna. Vi får veta att kommunen hyr två klassrum på tillsammans 70 m2 för den anmärkningsvärda summan av 56 000 kronor i månaden, det blir en årshyra på 9 600 kr/m2. En normal marknadshyra här i kommunen ligger på 700 till 1000 kr/m2.
Så här får det naturligtvis inte gå till, företagarna i kommunen måste kunna vara försäkrade om att den största upphandlaren i området går att lita på och att allt går rätt till i affärsuppgörelser där kommunen är inblandad.

Till Företagarnas presskonferens var inte bara journalister inbjudna, även ansvariga politiker och tjänstemän i kommunen fanns på plats för att ta del av den information som lämnades.
Något som förvånade mig var hur församlingen reagerade på de minst sagt bestickande uppgifterna.
Att skattepengar går till skyhöga hyror, miljoner betalas i överpris på utbildningar, enskilda företagare får hyra lokaler av kommunen till kraftigt subventionerade priser och att möbler köps in för dyra pengar utan att avtal skrivs, fick inte de församlade politikerna och tjänstemännen att gå i taket, tvärtom konstaterade man bara fakta och enades om att inte göra om detta igen.

Visst, man insåg vikten av att vidmakthålla en god dialog och att hädanefter visa öppenhet i sina affärer med näringslivet i kommunen. Det låter ju lovande. Men ingen sa något om att olagligheter skall utredas och beivras, ingen av de ansvariga tog avstånd från tingens ordning. Ingen frågade sig hur i all världen har allt detta kunna ske utan att någon reagerat. Ingen frågade sig hur har vi råd när vi har det så knapert ställt. Ingen frågade sig vad vi har en kommunrevision till.
Kommunalrådet Sten-Ove Danielsson gick ut med kommentarer på kommunens hemsida dagen efter presskonferensen och hävdade att enskilda tjänstemän eventuellt kan ha gjort misstag men som nu lätt kan rättas till. Danielsson försvarade ett av fallen där företagarna visat på otillåtet stöd till enskild med att ” det möjliggör för en stor arbetsgivare att fortsätta att ha anställda i kommunen”. Danielsson ställde heller inga frågor.
Kort sagt ingen frågade någonting.

Debatten om Halal-TV i SVT måndag den 22 december visade på svårigheter att debattera religiösa avarter i Sverige, i synnerhet muslimska.

Frågan var om Halal-TV platsade i ett samhällsprogram producerat av SVT. Kritiken gick ut på att fundamentalistiska åsikter ej bör framföras ensidigt i ett samhällsprogram i public servicekanalen SVT, vars agenda är absolut opartiskhet.
Denna kritik klassades som rasistisk och islamofobisk av Andreas Malm, författare och syndikalistisk samhällsdebattör som bl a utryckt sitt stöd för iranska kärnvapen.

En av programledarna i Halal-TV och debattdeltagare, Cherin Awad, utbildad jurist och föreläsare i mångfaldsfrågor och muslimsk rätt (sharia), upprördes över att Ozan Sunar fd programchef på SVT och med turkisk-muslimsk-sekulariserad bakgrund hävdade att de flesta muslimer var som han, ej religiös muslim utan ett spår av fundamentalism. Cherin Awad hävdade att hon och hennes medarbetare i programmet är goda demokrater och icke fundamentalistiska.
Det bör nämnas att Cherin Awad uttalade sig för några år sedan i programmet Existens om sin syn på Sharialagen. På en direkt fråga om vilken lag hon som jurist ser som den enda rätta, sharia eller svensk lag. svarade hon att hon alltid kommer att sätta sharialagen främst. Ett något märkligt uttalande av en demokratisk jurist utbildad i Sverige.

Att Halal_TV har en stark religiös slagsida borde det inte råda något större tvivel om och frågan står öppen, skall SVT fortsätta att producera den här typen av program där extrema åsikter får stå helt oemotsagda?

Turismnäringen är en av Sveriges mest betydande näringar med en rekordsnabb tillväxt.
Det internationella resandet ökade i världen under år 2006 med 4,5 procent, i Europa med 4 procent. I Sverige, under samma tid, var ökningen hela 9 procent med en omsättning på 191 miljarder kronor. Sverige har alltså en klart bättre utveckling än övriga världen under 2006.
I Sverige har sysselsättningen i besöksnäringarna i medeltal ökat under 2006 med tio procent. Räknat i totalt antal sysselsatta blir det 138 000 helårsverken, vilket är mer än inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

Västernorrland utgör tyvärr ett undantag från den positiva utvecklingen i Sverige som helhet.
Riksgenomsnittet på antal sysselsatta i besöksnäringen är 2,5 procent mot Västernorrlands 2 procent.
I Västernorrland sysselsätts 2 400 personer och 3,4 miljarder kronor omsätts.
Sundsvallsområdet är den helt dominerande destinationen för turister i Västernorrland, med en omsättning på 1,8 miljarder kronor och 1 316 årsanställda.
I Ånge kommun omsätts 138 miljoner kronor och 88 personer arbetar heltid i näringen.
Mot bakgrund av dessa siffror tog landshövdingen för Västernorrlands län, Gerhard Larsson, våren 2006 initiativet till att formulera en utvecklingsstrategi för besöksnäringen i Västernorrland.

I den nya utvecklingsstrategin delar man upp länet i tre destinationsområden Sundsvallsområdet - Sundsval-Timrå, Höga Kusten - Härnösand, Kramfors och Örnsköldsvik och Skogslandet- Sollefteå- och Ånge kommuner.
Man konstaterar att satsningar på entreprenörskap och produktutveckling, med fler upplevelseföretag är ett måste i de tre destinationerna.
Samordning av marknadsföring med hjälp av utvecklad IT-användning, borgar för att länets turistiska utbud säkerställs genom en kontinuerlig och heltäckande uppdatering.

I utvecklingsstrategin ingår också satsningar på tillgänglighet d v s man avser att förbättra informationen om var de olika turistmålen finns genom konsekvent skyltning i dialog med näringen och bl a vägverket.
Tillgängligheten skall även förbättras genom att bättre utnyttja den infrastruktur som finns vad gäller kommunikationer. Mittbanan, Botniabanan, Ådalsbanan och de tre flygplatserna skall ingå i olika kombinationslösningar. Fly and drive, charter och lågprisflyg skall utvecklas.

Eftersom besöksnäringen i länet är en relativt ung bransch krävs en gedigen utbildningssatsning inom ekonomi, företagsutveckling, marknadsföring och service. Här föreslås ett samarbete med olika utbildningssamordnare i länet.

Meningen är att varje destinationsort skall bygga sin egen organisation där näringen och berörda kommuner ingår. I strategin tar man hänsyn till underifrånperspektivet och förespråkar att organiseringen ”sker efter privat logik där aktörernas affärsmässiga egenskaper blir den dominerande för organisationens uppbyggnad”.

Målet är alltså tre självorganiserade destinationsorganisationer. Vissa frågor kommer dock att hanteras i en länsövergripande organisation, bildad och ägd av destinationsorganisationerna. Organisationen skall ha kompetens att bevaka besöksnäringen nationellt och internationellt. Upprätta kontakter med näringens nationella organisationer som Nutek och Visit Sweden och bedriva utvecklingsprojekt av gemensam betydelse för destinationsorterna., stödja destinationernas utvecklingsprocesser och sammanställa besöksnäringens utveckling regionalt och nationellt.

Tidschemat fastlagt av länsstyrelsen är något fördröjt då diskussioner har uppstått om destinationsorternas sammansättning. Ånge har svårt att se den naturliga kopplingen med Sollefteå i destinatonsområdet Skogslandet. Destinationen Ånge vill bilda en egen organisation utan Sollefteå och stå med ett eget varumärke. Förhandlingar pågår.

I arbetsprocessen med att utforma strategin har kontakter tagits med lokala turistföretag och politiker. Dessa har fått framföra sin mening om den kommande organisationen.

Det finns mycket som är bra och tänkvärt i den framtagna utvecklingsstrategin men den har en brist i upplägget, så pass stor att effektiviteten kan ifrågasättas.

Vad man saknar i den nya utvecklingsstrategin är att inga kontakter tagits med de lokala matproducenterna, handeln, konstnärerna, konsthantverkarna, restaurangerna. Dessa nämns överhuvudtaget inte i den nya utvecklingsstrategin. Vilket är illavarslande.
Att tänka sig en storsatsning på turism i Ånge kommun utan dessa aktörer är enligt min mening dömt att misslyckas.

I en ny organisation måste de lokala turism- restaurang- och boendeföretagen med de lokala producenterna, uppbackade av handeln ingå. Dessa tillsammans med kommunen bygger upp den nya organisationen från grunden.
Målet måste vara att skapa en turism- sälj- och marknadsföringsorganisation där producenter, restauranger, hotell, campingar, handeln och turismföretag samarbetar och är medlemmar.

Involvera de lokala produkterna i mathållningen på restaurangerna och i turismföretagen. Låt våra besökare hitta våra lokala produkter på särskilda framskjutna platser i butikerna. Arbeta för ett enklare regelverk för matproducenter så att dessa får det lättare att sälja sina produkter. Som det nu är riskerar regelverket att strypa alla initiativ till nyetableringar inom mejeri- chark- och brödbranschen.
Ta fram ett gemensamt varumärke som alla lokala branscher kan samlas under och marknadsföra sig lokalt, nationellt och internationellt. Kvalitetssäkra alla produkter under detta varumärke.
Organisationens uppgift bör också vara att bevara och skydda gamla recept och tillverkningsmetoder, föra gamla lokala mattraditioner vidare och utveckla dem. Uppmuntra charkuteriverksamheten, använd lokalt producerat kött till lokalt producerade charkprodukter.
Etablera nära kontakter med utbildningsanordnare som Bobergsgymnasiet, Ångströmsenheten, Ålsta folkhögskola, Mittuniversitetet och Eldrimner i Jämtand.
Bygg relationer till hembygds- idrotts- och andra intresseföreningar i kommunen.
Anställ några som håller i alltsammans och som har kompetensen att tillsammans med de lokala aktörerna bygga upp en gedigen turism- sälj- och marknadsföringsorganisation.
En organisation där alla kommer att känna sig behövda och där alla inser att just deras insatser är bra för alla.

En vacker miljö, ett bra boende, god mat, vänligt bemötande, något vettigt att göra, en present att köpa hem till vänner och bekanta, är vad de flesta turister förväntar sig av en turistort.
Det kan vi leverera om vi samarbetar, turism- och boendföretagen, restaurangerna, handeln, konsthantverkarna, konstnärerna och matproducenterna.

Onsdagen den 19 november anordnade vi på Ålsta folkhögskola i Fränsta en mellanvalshearing med allmänheten som utfrågare.
Rubriken löd ”VARFÖR GÖR DOM PÅ DETTA VISET?”. Målet med debatten var att klargöra vad våra politiker sysslat med de senaste två åren och utröna deras planer för de två år som är kvar till nästa val.

En panel med företrädare för alla partier i Ånge kommun var på plats för att besvara allmänhetens frågor. Ett tjugotal ångebor infann sig. Vi hade hoppats på en något större uppslutning från allmänheten men antalet blev det vi väntade. Det är svårt att samla skarorna när det är frågan om politik. Det visste vi när vi anordnade onsdagens hearing.

Kvällen blev dock lyckad och stämningen var god. Frågeställarna fick svar på sina frågor och våra politiker fick förutom att träffa några av sina väljare, tillfälle att ventilera politiska frågor med sina kolleger från andra partier. Vilket faktiskt resulterade i att man i kommunfullmäktigemötet nu i måndags enades om en gemensam skrivning till regeringen om att förstärka arbetsförmedlingarnas resurser inför den kommande finanskrisen.

Upplägget på vår hearing var att bjuda in våra politiker till en panel och samtidigt särskilt kalla företrädare för arbetsförmedling, intresseföreningar, pensionärsorganisationer. Meningen med detta var att dessa med sina särkunskaper skulle komplettera politikernas svar till publiken. Det visade sig fungera bra och allmänheten kunde få svar på flera frågor som annars normalt inte hade kunnat besvaras under kvällen.

Vi på Ålsta kommer att anordna fler debattkvällar av det här slaget. Vi vill särskilt understryka att vi strävar efter att göra tillställningarna så lite högtidliga som möjligt. Många drar sig säkert för att i en större församling sticka ut och själv ifrågasätta eller ställa frågor. Jag kan lova att på våra tillställningar kommer du att bli väl omhändertagen och få det stöd du behöver för att våga deltaga i debatten.
I våra kommande hearingar kommer vi inte enbart ha politiker i panelen. Vi kommer att ta upp aktuella ämnen som till exempel ungdomars situation i kommunen, företagsklimat, miljö, hur våra äldre har det, turismsatsningar, vindkraft och annat som berör oss alla här där vi bor. Vi kommer att vid varje debattkväll bjuda in tjänstemän och politiker som är knutna till och innehar särskild kunskap i det aktuella ämnet.

Vi vill gärna ha förslag från er kommunmedborgare på vilka ämnen vi skall ta upp.
Har du en idé hör av dig på mejl eller telefon till oss.

Mail: torpstidning.redaktion@folkbildning.net

Ljungandalen, en unik turismorganisation

Just nu byggs och formas en ny turismorganisation i vårt område som berör oss alla. Destination Ljungandalen bildades formellt i våras, i form av en ekonomisk förening. En styrelse är vald och en resursperson är anställd med beteckningen destinationsutvecklare. Man har i nuläget ett femtiotal medlemmar, både enskilda och företag.
Ånge kommun består av tre områden; Haverö, Borgsjö- och Torps gamla socknar. Sammanhållningen har väl inte varit den bästa och samarbetet kommundelarna emellan har väl inte varit så välutvecklat. Någon talade om krondiken mellan de gamla socknarna och liknelsen är kanske inte helt fel.
Detta vill Destination Ljungandalen ändra på.

Grundidé
Organisationen Ljungandalens grundidé är att fylla igen krondikena och göra medborgarna medvetna om att alla delar i kommunen är lika viktiga för vårt välstånd och vår överlevnad. Ljungandalen vill skapa en homogen turism- sälj- och marknadsföringsorganisation som omfattar hela Ånge kommun.
Destination Ljungandalen arbetar för att öka och stärka besöksnäringen genom att verka för etablering av fler entreprenörer och utgöra ett samordningsorgan mellan olika branscher. För att kunna kvalitetssäkra utbudet av varor och tjänster kommer föreningen att understödja och initiera kompetensutveckling i företag och hos enskilda näringsidkare.
Destination Ljungandalen skall även understödja och exponera nya och redan etablerade entreprenörer och deras produkter,
Föreningen har även ambitionen att agera som remissorgan i frågor som berör besöksnäringen både lokalt och regionalt.
Genom kvartalsvisa medlemsmöten ges alla som är anslutna till Ljungandalen möjlighet att påverka innehåll och beslut.
För att lyckas med detta arbetar organisationen utifrån en gemensam värdegrund.
Ljungandalen strävar efter att utforma en organisation där alla känner sig behövda och där alla inser att just deras insatser är bra för alla.
Föreningens mål är att skapa en organisation som ger medborgarna framtidstro och får dem att känna stolthet för sin bygd och dess möjligheter.
Ett honnörsord är samverkan. Samverkan mellan producenter, restauranger, hotell, stugbyar, handeln, turismföretag, utbildningsanordnare, föreningar och enskilda näringsidkare.
Destination Ljungandalen satsar på ett vinnande koncept. Viljan till samverkan mellan turism- och boendeföretagen, restaurangerna, handeln, konsthantverkarna, konstnärerna och matproducenterna tyder på det.

Att få turister att stanna och trivas i vårt område kan ses som destinationens primära uppgift. Turistpaket skall erbjudas som lockar besökare till våra anläggningar, restauranger och natur. Arbetet med detta är redan på gång. Det finns redan utarbetade förslag till turistpaket som kommer att marknadsföras inom kort.
Men det gäller att tänka sig för när nu bygget är igång. Det är nödvändigt att konsolidera verksamheten och arbeta utifrån organisationens grundidé, den att verka för samverkan inom näringslivet, utbildning, kvalitetssäkring och medlemsinflytande och att exponera och marknadsföra lokala tjänster och produkter. Det är ju just denna grundidé som gör destination Ljungandalen så unik.
Här gäller det för både styrelse och medlemmar att lyckas med konststycket att hålla fler bollar i luften samtidigt.
Klarar man det, går Destination Ljungandalen en ljus framtid till mötes.

Underbara avkrokar har vi verkligen här i kommunen. Det har även de styrande insett.

Ett vikande befolkningsunderlag har föranlett kommunen att satsa på nyinflyttning.

Miljoner har plöjts ned i projektet Framtid Ånge och Underbara Avkrokar. Värvningskampanjer har genomförts i landet. Tyvärr med ganska klena resultat. Befolkningssiffrorna i kommunen fortsätter att dala nedåt, sakta men säkert. Skatteunderlaget som skall användas till service, skola, vård och omsorg röner samma dystra öde.

Genom att allt färre bor i kommunen, arbetar och betalar skatt, urholkas kommunens ekonomi och besparingskraven hopas.

Att då som första åtgärd behålla organisationen oförändrad och dra ner på produkten, i detta fall servicen, torde vara den minst lämpliga strategin.

I dagarna har framförts krav på att istället för att spara på servicen i form av skola, vård och omsorg, se över kommunorganisationen. Finns det besparingar att göra där? Förslaget har mötts med misstro, sorg och ilska inte minst från fackligt håll.

I en insändare fredag den 31 oktober ondgör sig det socialdemokratiska kommunalrådet i Ånge och två vänsterpartister över att någon kunde ha fräckheten att ifrågasätta kommunens sätt att arbeta. Särskild vikt läggs vid oppositionens skrivelse i Ljunganbladet där oppositionen i Ånge bland annat kråver en omstrukturering och effektivisering av kommunorganisationen. Oppositionen i Ånge föreslår också i samma skrivelse att samtlig personal i kommunen sägs upp, för att efter en genomgående analys av kommunorganisationen, återanställa de som behövs. Denna passus har i efterhand oppositionen i Ånge ångrat och beklagat.

Det vet insändarskribenterna men baserar hela sin inlaga på den erkänt olyckliga passusen. Man tar till brösttoner och ondgör sig upprört över fördomar riktade mot kommunanställda. Skribenterna medger att oppositionsledaren i efterhand beklagat formuleringen i Ljunganbladet och medgett att den var ogenomtänkt och dum. Hur långt vill insändarskribenterna att oppositionen i Ånge skall krypa innan den kommer fram till korset?

Man kan fråga sig om den upprörda tonen bottnar i medkänsla med personalen eller om man på ett populistiskt sätt lagt ut en rökridå för att dölja det verkliga problemet, det att det kanske finns andra vägar att gå för att komma till rätta med skolproblemen i Ånge.

Ingen har dock kritiserat den administrativa personal som finns i organisationen. Den gör nog vad den kan för att få allt att fungera. Men med en annan och mer genomtänkt organisation skulle kanske personalen utan få eller inga inskränkningar, bli än mer effektiv utan att arbetsbördan skulle bli större.

En översikt över nuvarande kommunorganisation skulle antagligen resultera i ekonomiska vinster som kan investeras våra viktigaste tillgångar vård, skola och omsorg.

Nu har vi hoppat på bloggtåget och vi tänker åka med så länge vi har något att tycka till om. Hoppas det går att få igång en givande diskussion här. Ämnen som vi kommer att beröra är lokalpolitik (Ånge), turism, lokal produktion och samhällsservice.